J E N N Y P E R S S O N

Jag heter Jenny Persson och är 19 år, kommer från den lilla sommarstaden Norrtälje. Jag går just nu tredje året på Stockholms Estetiska Gymnasium och dansar på Alhankolinjen/BASE23 på kvällstid. Följ med i min vardag som handlar om dans, balett, träning och hälsa.

vad vill jag här och nu?

Publicerad 2014-07-10 04:18:31 i Allmänt,

Inom några månader så har hela mitt liv förändrats radikalt, till det positiva, till det fina och till det som jag kanske gillar allra bäst. Jag har alltid haft två stadiga ben att stå på, och jag har alltid haft ett mål med mitt liv, ett mål som jag aldrig tidigare har tvivlat på. Att tvivla på det man vill har jag sett som en svaghet, att man inte orkar och just därför har jag, sedan jag tog beslutet att bli dansare gjort mitt bästa till 110%. Det är ingen som förstår vad jag har gått igenom om man inte har gått igenom detsamma själv, det låter klyschigt men är tyvärr sant. Jag har stretchat varje dag, dansat varje dag, tränat extra styrka varje dag och valt bort mina vänner, pojkvän(dåvarande) och familj, som jag tycker om så mycket. Jag har åkt hemifrån kl 06:00 på morgonen och kommit hem kl 22:30, för att sedan gå på repeat igen. 
    Tänk dig att du springer ett maratonlopp, och du kan känna hur någon är efter dig och nästan flåsar dig i nacken. Den som springer det är jag, och den som flåsar mig i nacken är tiden. Jag tävlar mot tiden, för om tiden kommer ikapp mig så kommer jag inte kunna bli så bra som jag alltid velat. Springer jag ifrån tiden så kommer jag att bli bättre än bra och lyckas. Man kan också välja att frivilligt stanna, ta ett annat beslut och låta tiden springa förbi.
    Som dansare har jag många svagheter men också många starka sidor, ibland funderar jag på om jag har fler svagheter än styrkor? är det värt all tid och energi? Ja, det har varit värt det och är fortfarande värt det, men om jag vill detta måste jag bevisa det nu. Det som har fått mig att fundera, tänka om, tänka en extra gång och se mig omkring är att jag har sett hur andra människor lever sina liv, jag har varit i min bubbla men nu är jag utanför den och ser hur andra lever. Nej Jenny, du är inte som alla andra, du vill någonting utöver det vanliga livet. Samtidigt så ser jag hur "vanliga människor" har ett vanligt svenskt liv, som jag kan avundas så mycket. Man tränar max 3 gånger i veckan, man har ett vanligt 9-17 jobb, man äter utan att jobbet tvingar en till att väga under 50kg, man hinner umgås med vänner, man hinner shoppa, man hinner ha kul en fredagkväll istället för att stå i en danssal, man skaffar två eller tre barn innan man är för gammal. Man prioriterar livet på ett helt annat sätt och frågan är: vad vill jag här och nu? 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela